De första segelfärderna till Eldslandet och Patagonien

Av Björn Esping, www.esping.net

       

ARTIKLAR:      Vandringar i Patagonien        

Svenska upptäcktsfärder till Eldslandet och Patagonien         Eldslandets och Patagoniens indianer

KARTOR:     Jordens södra del        Sydamerika         Patagonien         De stora upptäcktsfärderna


Fernão de Magalhães

År 1513, hade den spanske krigaren Vasco Núñez de Balbao i spetsen för en expedition på några hundra man tagit sig tvärs över Panamanäset till ett hav som kom att kallas Sydhavet – nuvarande Stilla havet. Expeditionens syfte var att finna indianernas guldskatter. Balbao var brutal och utnyttjade alla medel för att komma åt indianernas rikedomar. Han kom i konflikt med sina överordnade och avrättades år 1517.

Fernão de Magalhães, eller Fernando Magellan som vi kanske bättre känner oss hemma med, var portugis. Han föddes år 1480 men emigrerade år 1517 till Spanien efter motsättningar med den portugisiske kungen. Han var övertygad om att det fanns en passage genom Amerika till Sydhavet och Ostindien. Det spanska kungahuset ställde upp med fem fartyg och 239 man för att västerut nå Ostindien. Expeditionen avseglade i september 1519 mot Brasilien och anlöpte Rio de Janeirobukten i december. Man fortsatte vidare söderut och övervintrade i San Juanviken i nuvarande Argentina. I augusti bröt Magellan upp och fortsatte söderut och gick i november år 1520 in i det sund som uppkallats efter honom, Magellans sund. Han kallade det nya landet för Patagonien. Indianerna här gick barfota och det spanska ordet ”pata” betyder fot. I slutet av november nådde man utloppet i Stilla havet som Magellan lät döpa om det till. Resan fortsatte under svåra strapatser västerut. I mars 1521 nådde man Filippinerna. Magellan omkom den 27 april, efter att ha sårats med en förgiftad pil, i strider mot befolkningen. Starkt decimerad fortsatte expeditionen och nådde i september år 1522 Spanien. Man hade därmed som första fartyg seglat runt hela jorden. Av de ursprungliga fem fartygen kom endast ett fram. Av den ursprungliga besättningen på 239 man återstod endast 18.

James Cook

James Cook var sjöofficer i engelska flottan. Han föddes år 1728 som lantarbetarson. Han deltog i sjuårskriget mot Frankrike och var med om erövringen av Quebec år 1760. På grund av sitt vetenskapliga intresse och goda navigationskunskaper utsågs han av Royal Society att leda en expedition till Stilla havet. Expeditionens syfte var i första hand att studera planeten Venus passage över solskivan den 3 juni år 1769. Med ombord på hans skepp Endeveour, som avseglade i augusti år 1768, fanns också Linnés lärjunge, den svenske botanisten Daniel Solander. Man passerade Eldslandet vid årsskiftet 1768-69 och rundade dess sydspets Kap Horn. Vid en exkursion in i Eldslandet överraskades man av en kraftig snöstorm varvid två man dog. Efter att ha gjort observationer av Venus passage över solskivan fortsatte resan till Nya Zeeland och vidare längs Stora Barriärrevet, söder om Guinea och vidare till England dit man anlände tre år efter avseglingen. Under den andra resan, 1772-75, som också kom att passera Kap Horn, men denna gång österut, deltog svensken Anders Sparrman, också han lärjunge till Linné. Under denna resa sökte man nå det mytomspunna Terra Australis som man alltsedan antiken trodde befolkades av fabulöst rika varelser. Med sina skepp Resolution och Adventure nådde kommendör Cook 71˚10΄ S men de märkliga rika varelserna fann man inte. Under sin tredje resa, 1779-80 gick man upp genom Berings sund för att sedan försöka nå Atlanten genom att färdas västerut norr om Asien och Europa. Man nådde 70˚44΄N där man tvingades vända på grund av packis. Det skulle dröja ända till 1878-79 innan svensken Adolf Erik Nordenskiöld med fartyget Vega  lyckades genomlöpa Nordostpassagen. På återvägen gjordes strandhugg på Hawaii där Cook, av befolkningen, blev knivhuggen och dog på stranden. Cook insåg betydelsen av god hygien och riktig kost. Han medförde färska grönsaker och färsk frukt och lyckades därmed att i sort sett klara besättningen från den fruktade skörbjuggen som annars härjade svårt bland besättningarna.

Bougainville och La Pérouse

Mindre känd världsomseglare som också passerade Kap Horn, under sin resa åren 1766-69, är franske greven och upptäcktsresanden Louis Antoine Bougainville. På sin väg västerut passerade han norr om Guinea dock utan att upptäcka Australien. Greve Jean François de Galaup de la Pérouse, också han fransman, utsågs år 1785 att leda en fransk expedition som skulle genomsegla Stilla havet. Fartyget rundade Sydamerika och besökte delar av Stilla havets övärld, bland annat Japan. Fartyget gick på grund öster om Salomonöarna och de av besättningen som överlevde skeppsbrottet slogs troligen ihjäl av befolkningen.

Charles Darwin

Under åren 1831-36 gjorde det lilla fartyget Beagle, under befäl av kapten Fitz Roy, en världsomsegling. Fartyget har givit namn åt den 240 km långa Beaglekanalen i södra Eldslandet. En av de mest dramatiska bergstopparna i södra Anderna har uppkallats efter kaptenen, Cerro Fitz Roy, 3441 m. Ombord på Beagle befann sig den unge naturforskaren Charles Darwin. År 1833 anlöptes Eldslandet och Patagonien. Med ombord var indianen Jemmy Button som kidnappats härifrån tre år tidigare för att föras till England i avsikt att se om det gick att ”civilisera” honom. Han släpptes. Till Darwins förfäran såg han att indianen återanpassade sig ”över en natt” till det ”primitiva” indianlivet. Darwin tolkade detta som att indianen och därmed alla indianerna tillhörde en mer primitiv ”art” av människosläktet. Han såg indianerna som den ”felande länken” mellan aporna och människan. Darwins nedlåtande syn på indianerna kom att få svåra konsekvenser för indianernas del. De kom att anses mindre värda och jämställdes i viss mån med djur.

Beagle fortsatte sedan upp till Galapagosöarna där Darwin tyckte sig finna bevis för sin tes om arternas uppkomst genom naturligt urval. Han studerade en speciell fågelart, Darwinfinkar, och fann att de utvecklats olika beroende på livsvillkoren på de olika öarna. Samma sak gällde de jättelika Galapagossköldpaddorna.

Joshua Slocum

En mustig berättelse står att finna i den pensionerade amerikanske sjökaptenen Josua Slocums berättelse om den ensamsegling jorden runt som han gjorde åren 1895-98 med den lilla jakten Spray med byggår 1801. Han passerade genom det stormiga Eldslandet. Han berättar hur han klättrade upp i masten då de extra höga vågorna kom. Medan han satt där uppe såg han hur vågen sköljde över och totalt dränkte båten. När vågen spolat förbi klättrade han ner igen. Han berättar vidare hur han brukade lägga ut häftstift på däck för att skydda sig mot de barfota indianerna som nattetid simmade ut till båten i det iskalla vattnet för att stjäla av hans förnödenheter.

Sven Lundin

Den första ”Bris” byggde Sven Lundin i sin mors källare. Stadsarkitekten hemma i Göteborg ville inte ge honom byggnadslov för att sätta upp ett skjul som han kunde bygga en båt i så därför fick det bli i mors källare och båten fick inte bli större än att den fick plats där. Den blev 6,00 m lång, 1,70 m bred och 90 cm djup. Stor var den inte. Med den seglade han ensam runt Kap Horn mitt i södra halvklotets vinter år 1980.

Källor

Nationalencyklopedin, Bra Böcker, 1993, Patagonien och Eldslandet – Till Fjälls 1997-98, Svenska Fjällklubbens årsskrift, Berömda upptäcktsfärder, Sten Bergman, Albert Bonniers förlag, 1939, Upptäckarprofiler, Kaj Hildingson, Natur och Kultur, 1992, Magellans världsomsegling, Stefan Zweig, Bokförlaget Niloe Ab, 1976, Trekking in the Patagonian Andes, Lonely Planet, 1992, Ensam seglare jorden runt, Joshua Slocum, Bonniers, 1962, Med Bris mot Kap Horn, Sven Lundin och Anders Öhman, Rabén & Sjögren, 1985